Jag förstår inte varför man gång på gång..hela tiden gör det igen..samma sak, samma "fel" om man vet att man inte borde eller inte klarar av det...

Ja, jag skriver igen.

Detta har i sig inget med min berättelse eller så att göra men jag vill gärna skriva in texten i min blogg för jag känner att det är verkligen så jag känner just nu..
Hoppas ni inte tar illa upp att jag skriver in en liten låttext i bloggen och att ni också ska gilla den eller rent av känna igen den.

"I need another place.. Will there be peace?
I need another world.. This one's nerly gone.
Still have toomanny dreams.. Never seem's to last.
I need another world.. A place where I can go.
I'm gona miss the sea.. I'm gona miss the snow.
I'm gona miss the bee's.. I'm missed the thing's that grows.
I'm gona miss the trees.. I'm gona miss the sun.
I missed the animals.. I'm gona miss you all.
I need another place.. Will there be peace?
I need another world.. This one's nerly gone.
I'm gona miss the birds.. Singing all the songs..
I'm gona miss the wind, been kissing me so long..
Another world..."

Ni får ha otrolig överseende med den dåliga stavningen.

Ledsen att jag varit ifrån ett par dagar men min blogglust är som en bergochdal-bana.
Jag tänkte i mitt tidigare (det längre inlägget) inlägg att jag skulle ta mitt liv och det som min blogg handlar om från början och ge er läsare en chans att få allt som helhet för er så att ni kanske får ett helt perspektiv liksom. Men jag vet inte om det var bra eller inte. Tänkte ge er hela berättelsen som den är liksom för jag vet inte vart exakt det har gått snett eller så, det är mkt och även småsaker så jag tyckte det var bra då.
Men vill ni höra fortsättningen på det jag skrev om mitt liv med honom så får ni hojta till i form av kommentarer.

Det är sant det jag skrev, att jag inte vet exakt vad eller när det blev snett.
Jo det vet jag väl delvis när det gäller vissa saker men kärleken t.ex Varför har den aldrig synts till? Jag tror aldrig vi har kramats som kärleksfulla individer. Han har omfamnat mig spontant EN gång i vårt liv, det var innan vi ens var ett par..
Men som sagt så säger jag absolut inte att allt som är dåligt beror på honom...OH NEJ..
Det tragiska är att det som jag har gjort fel tyvärr inte är första gången eller att han är den enda som råkat ut för det.. :(
Min man kallar mig ibland för mytoman.. Ja så illa är det nästan faktiskt och jag vet inte varför jag gör sådant heller.
Jag har ätit medicin för det och gått i terapi men jag antar att jag kanske är ett hopplöst fall, eller så har jag inte ansträngt mig själv ordentligt..
Det jag har ljugit om är pinsamt och är någonting som jag idag hatar att jag gjorde..

Men först och främst vill jag poängtera att min man vet bokstavligt talat allt om mig och vem jag verkligen är och vad jag verkligen gjort osv. Det har jag talat ut om efteråt, när jag bekänt att jag ljugit.
Jag ljög om vem jag var skulle man kunna säga.. Jag sa olika saker om mig och som jag gjort som inte var sant.....
Jag vet att det kanske är svårt att tänka sig in om jag inte säger inom vad men jag kan inte säga det, jag kan bara säga att det var fruktansvärt lågt..
Jag har varit otrogen mot andra män i mitt tidigare liv och det vet han också. Men jag har aldrig någonsin varit det mot honom. Och det kommer jag aldrig vara, oavsett hur dåligt jag mår. Och det beror på att det jag känner för honom är den största kärlek jag känt för någon, trots det svåra vi har och trots mitt ljugande. Och han har sagt att han känner samma för han har förlåtit allt jag ljugit om.
Jag antar att det enda jag kan "skylla" på med mitt ljugande är att jag haft en svår uppväxt med alkoholiserade föräldrar och tom varit utan el i huset i någon vecka pga att ekonomin gick åt till sprit. Men nu är jag en vuxen människa och ska veta vad som är rätt och fel!

Bristen och frånvaron av den fysiska kärleken gjorde mig iaf nedstämd.
Det i sin tur gjorde mig instäng inom allt, och det gjorde min man irriterad som kräver fysisk närhet...i sängen.

Det började med mina fantasier..fler än en kille samtidigt och det var inga problem för honom (då visste jag inte att han vill ha fler)
Sedan rullade det på, han ville testa mer och mer och till slut hade vi haft partnerbyte, fast det i efterhand kändes fel. Men jag vågade inget säga för jag visste att det var vad han ville och jag ville inte säga emot med risk för att vi skulle glida ifrån varandra..men det gjorde vi ändå..

Vi hade pratat om en extra tjej och att det ev skulle ske med en av mina tjejkompisar. Hon är snäll och ingen "bitch" som bara är "billig". Hon är lugn liksom.
Det ända vi hade sagt med henne var att hon kunde tänka sig det någon gång.
Så en kväll när vi umgicks över ett par öl helt vanligt tsm med en annan vän så föste min man ner min vän på nedervåningen och sa att dem skulle prata..
Väl uppe efter ca 30 min så skulle min vän helt plötsligt hem medans min man kom upp med ett flin och viskade till mig att han hade dragit ner hennes byxor och sett hennes f***a plus att han blottat sin...
Han var rejält full men jag anser att det ändå inte var ok, speciellt när jag särskilt sagt ifrån att jag inte vill att något händer utan mig..
Han skyllde dagen efter på fyllan..

Andra saker som hänt är när vi gått så långt som partnerbyte.
En gång hade han också tagit ett antal öl när det hände och det slutade med att han inte ville vara med, men att han ville titta på och att vi skulle fortsätta..
Väl när det var över och vi skilts åt så blev han helt plötsligt arg över att jag gjort detta med dem, utan honom. Och han skällde ut mig och jag storgrät av förvirring. Han tryckte in mig i duschen...satte på fullt tryck och sprutade samtidigt ketchup och senap på mig.. Sedan bad han mig gå och lägga mig och försökte sedan ligga med mig.. Han mins händelsen men skyllde på alkoholen.
En tredje händelse var när jag var på kurs i ett antal mil bort och skulle vara borta en hel dag. Han hade försökt ringa mig men första gången hade jag inte hört, när vi var på väg dit och jag hade inte sett dem missade samtalen för än vi kom fram och då var det dags att börja kursen.
Han blev fullständigt vansinnig över att jag inte svarade på samtalet eller hörde av mig på hans aggressiva sms.
När jag väl kom hem så skällde han ut mig totalt, jag var ingenting värd (det sa han ordagrant) och sedan bröt han sönder min telefon och tog en hudlotion och hällde över mitt hår....samtidigt som min dotter ser på...hon var då 3 år...
Han skyllde då på sviktande kontroll av ilska..

Dem största bråken har handlat om ekonomi eller att jag inte har något jobb.
Annars har det varit ett dilemma då jag berättade att dem dumma saker jag gjort i mitt liv egentligen inte var gjorda utan något jag bara ljugit om. Men sedan vi pratat och jag bekänt det så har jag inte ljugit om något och det är ca 6 månader..
Det tredje dilemmat är ju att det är dött i sängen..det är hans stora frustration men jag är inte sugen eller har ingen vilja om jag inte får kärlek eller om den jag ger inte ens tas emot på ett fint sett som jag anser att det ska göra om man är ett par..
Och sen så har jag ju insett nu att han gillar fler mer än vad jag gör.
Det jag menar med "Svenssonsex" är att jag vill ha det romantiska och spontana, det älskfyllda som man vill ha med den man verkligen älskar.. Det jag menar är att jag känner inget behov eller lustkänsla som krydda eller vad fan som helst på fler.. Men det gör han..

*suck* nu tycker nog många att st blev ett fruktansvärt flummigt och oförståeligt inlägg igen men det är också så jag känner inne i huvudet, fruktansvärt rörigt..
Förtjänar jag detta med att ha en kylig man och ett kyligt förhållande eftersom jag ljugit för honom?
Han kramar mig inte ens längre. En enkel, snabb puss, helt känslolöst på kvällen när man säger god natt är allt som existerar.
Är det rätt åt mig när jag dels ljugit och dels inte sätter ner foten och säger vad jag vill?
Är det hans rätt att reagera på mig på dem sätt jag förklarat bara för att jag ljugit och inte visar någon lust?

Ni får ställa frågor i kommentarer istället på det ni vill jag ska förklara och skriva tydligare om, när man väl börjat skriva så blir det så rörigt till slut..

Tack för er tid iaf!!

Jag tror det tar slut nu... Vi är som främlingar för varandra.. Pratar inte ens med varandra längre..
Jag måste vara stark den här gången och reda upp ALLT nu..inte vara feg för hur det kan sluta..

Hey guys!
Nu tänkte jag (efter önskemål om det) berätta lite mer historisk detaljrikande om mig och mitt förhållande med min man. För att ni ska få en större inblick och förstå bättre om mig och allt :)

Jag träffade min man på nätet, det var inte "klickgrejen" utan det var något som växte fram, dejt efter dejt.
Första dejten blev faktiskt helt fel, jag var så nervös så jag knappt sa något, det skedde hemma hos mig i min slaskiga lägenhet och det blev liksom inget bra alls. Båda tänkte då att "nej, här blir det inget".
Men efter att dagarna gått så fanns det någon slags nyfikenhet hos båda. Jag såg honom snäll och en trygg person, fötterna på jorden liksom.
Så efter ytterligare två dejter så blev det kärlek.
Han var snäll, rolig, snygg, stabil och visste vad han gjorde och vart han hade sitt liv.
Efter ett antal få månader så blev vi seriösa och blev ett par.
Jag har även ett barn som var nyfött när vi träffades.
Vi bodde en bit ifrån varandra och min man har eget hus så han ville att vi skulle flytta in direkt. Kära som vi var (som aldrig förr) så blev det så.
Kontakt med mitt barns riktiga pappa hade jag väldigt dåligt just då.
Nackdelen (och med facit i hand så här efteråt) var att jag saknade arbete just då och utan inkomst i stort sett totalt pga min dåliga arbetserfarenhet. Och så blev det också, vi tre i ett hushåll med lån och allt, på endast en lön..
Det gjorde att det blev en del bråk och hetsiga diskussioner.
Det tärde mycket på oss och så höll det på i drygt ett år.. (Hur vi nu lyckades klara oss)
Jag försökte söka hela tiden, men med ett barn som nyss lärt sig gå och dessutom utan körkort i en liten ort med 5 MIL till närmaste stad gjorde det svårt..
Allt blev svårt.. Tillslut så kändes det som om vi inte hade något att vara glada för..fast vi hade varandra..
Vi ville vara tsm men vi ville inte leva så pass dåligt så att vi knappt inte hade mat på bordet eller möjlighet att hyra en film en fredag eller köpa en leksak till mitt barn..
Den situationen tärde otroligt mycket, särskilt när tiden bara gick och det aldrig lossnade..
Denna situation gjorde ju också att vi aldrig fick möjligheten till att göra sådant som nykära par gör och vill göra.. Allt lades åt sidan för att kunna överleva och man kom för nära varandra kändes det som..

Nu kanske jag är tråkig men jag får skriva mer imorgon, jag har varit uppe sen 05.30 idag och imorgon ska jag jobba kvällen :/
Plus att jag bara skriver via appen och det blir en aning drygt att skriva ner ett halvt liv i en liten telefon :)
Hoppas ni har överseende. Ni är guld värda som vill läsa och ge er syn på mitt liv! Tack! God natt!

Hej läsande vänner!
Ville bara meddela att jag hinner tyvärr inte skriva ner mer inåtgående hur allt är. Ska upp kl 06 imorgon nämligen (jobb) så måste krypa ner nu, men jag återkommer imorgon med min historia.
Tack för ert tålamod!

Nu kom det på tal igen.. Och det är väl mitt fel, han har väl rätt..
Han sa att han inte trodde på att jag ville få en bättring, eftersom jag inte pratat om hur det blir med andra osv sen vi pratade ut..
Det är sant men det beror nog på att jag innerst inne vet att jag inte vill ha ett så pass kryddat sex.. Och då är jag rädd för konsekvenserna..
Jag tror inte att jag vill ha det med andra, känner ingen dragning till det alls, men samtidigt vill jag faktiskt inte förlora honom... *suck* :(

Fortfarande ingen direkt sviktande situation efter samtalet via sms häromdagen. Men saker och ting står fortfarande väldigt oklart för mig, om vad jag vill..
Just nu känns det som om jag har kakan och vill avnjuta den men samtidigt ha den kvar hela tiden..
Han vill och gillar att ha det med flera, ibland, som en extra krydda. Och då står jag främst i fokus. Och jag får (enligt vad han helst vill och går igång på) ha det intimt med en annan kille helt och hållet, utan att han är med i grejen men jag kan också ha det med en annan utan att han är med alls.. Alltså t.ex när min man är på jobbet eller liknande. Alltså medveten otrohet. Skillnaden är bara som sagt att han vet om att det ska ske men är inte där alls.
Han är inte ensam alls om att gilla sånt här men saken är den att jag fortfarande är osäker på om det är samma krydda och gillande för mig..
Min man säger att det inte borde vara svårt för mig att gilla eller göra detta pga att jag varit otrogen "på riktigt" i andra förhållanden.
Men det har ju ändå varit skillnad!!
När jag varit otrogen så har jag ju gjort det för att jag saknar något i det förhållandet jag hade då, och vände mig till någon annan för att hitta det, tomrummet. Självklart är otrohet fel oavsett anledning och det tyckte jag även om mig själv.
Och så när jag träffade min man så kände jag mig fullständig.. Jag ville inte titta eller göra något med någon annan man för jag hade vad jag helt ville ha..
Men i grund och botten så måste det väl vara jag som agerat och varit för feg att säga vad jag vill som gjort att vi hamnat här? Eller är det hans drift som gjort det till tvång?
Han har mer eller mindre sagt att han nog inte skulle klara ett förhållande med enbart mig som "Svenssonsex". Är det kanske då ytterligare en anledning mitt fel för att jag inte vill förlora min riktigt stora kärlek och istället finner mig i det än att förlora honom?
Han är inte särskilt tillmötesgående och överensmöjlig alls som person och ännu mindre romantisk och kärleksfull som sagt så är det bara jag som är så otroligt dum och blind som stannar hos någon sådan?? :/