Nja, det blev inte direkt någon storm. Mer en normal diskussion där båda fick öppna sig, det var skönt. Men jag är fortfarande orolig om detta verkligen blir någon vändpunkt.. Det finns ju flera gånger som det känts likadant men ändå slutat i samma svacka med förhållandet.. Är det menat att va slut? Går vi runt i en återvändsgränd? Bara tiden får se antar jag..

Jag tror att vi är bland dem få par som har bråkat så mycket på så kort tid, och ändå vara vuxna människor.
Vi har bråkat om allt, inte bara små vardagsgrejer.
Ekonomi, sexliv, min dotter och hennes pappa, min arbetslöshet, min personlighet, hans personlighet, huset, djur, vänner och hur tjock man är...ja det är mkt.. Och aggressivitet blir det i sådana stunder från bådas sida.. Jag blir arg av oförståelse och då skriker jag eller blir väldigt högljud och det hatar han så då blir han rasande och tar tag i mig..
Jag har rivit honom rejält överallt och han har hällt ketchup och senap över mig och tvingat mig att duscha med kläderna på.
Han har hällt hudlotion i mitt hår, jag har ljugit för honom..
Han har gjort sönder 2 av mina mobiler med flit, jag har gått bakom ryggen och varit otrogen..
Som ni ser det verkar inte vara så mkt som är bra. Men ändå vill eller kan ingen av oss ta steget och gå skilda vägar..
När vi tänker tanken så tänker båda "nä men det kan jag inte det ska ju va vi. Han/hon är ju menat för mig"

Ljuger vi för oss själva och varandra eller vad? Finns det något rätt och fel? Något "så ska man göra och så ska man inte göra" i detta sammanhang?
Är vi tokiga båda två som ältar detta förhållande ändå??

Jaha efter hans fråga om att träffa den andra mannen så sa jag ändå faktiskt som det var..
Och eftersom det blev ett samtal över sms så gick det hyfsat. Han lyssnade faktiskt och förklarade även lugnt vad han tyckte och kände..
Får bara se om det verkligen blir någon skillnad efter detta men vad som först och främst händer när han kommer hem.. Om allt blir lika frid och fröjd då..

Nu frågade/började han prata om det igen..
Om jag skulle eller ville träffa den andra mannen..
Jag vet vad jag vill svara men jag vill inte ha ev konsekvenserna av det..
Jag säger eller gör något annat för att han vill och för att jag vill vara honom till lags på något sätt. Jag måste hålla honom glad till varje pris annars mår jag illa..
Och han vill att jag träffar den andra mannen..då blir han glad, så jag gör som han vill för då blir det inget bråk och då intalar jag mig att vi har det bra..
Vad ska jag göra??...