Hey guys!
Nu tänkte jag (efter önskemål om det) berätta lite mer historisk detaljrikande om mig och mitt förhållande med min man. För att ni ska få en större inblick och förstå bättre om mig och allt :)

Jag träffade min man på nätet, det var inte "klickgrejen" utan det var något som växte fram, dejt efter dejt.
Första dejten blev faktiskt helt fel, jag var så nervös så jag knappt sa något, det skedde hemma hos mig i min slaskiga lägenhet och det blev liksom inget bra alls. Båda tänkte då att "nej, här blir det inget".
Men efter att dagarna gått så fanns det någon slags nyfikenhet hos båda. Jag såg honom snäll och en trygg person, fötterna på jorden liksom.
Så efter ytterligare två dejter så blev det kärlek.
Han var snäll, rolig, snygg, stabil och visste vad han gjorde och vart han hade sitt liv.
Efter ett antal få månader så blev vi seriösa och blev ett par.
Jag har även ett barn som var nyfött när vi träffades.
Vi bodde en bit ifrån varandra och min man har eget hus så han ville att vi skulle flytta in direkt. Kära som vi var (som aldrig förr) så blev det så.
Kontakt med mitt barns riktiga pappa hade jag väldigt dåligt just då.
Nackdelen (och med facit i hand så här efteråt) var att jag saknade arbete just då och utan inkomst i stort sett totalt pga min dåliga arbetserfarenhet. Och så blev det också, vi tre i ett hushåll med lån och allt, på endast en lön..
Det gjorde att det blev en del bråk och hetsiga diskussioner.
Det tärde mycket på oss och så höll det på i drygt ett år.. (Hur vi nu lyckades klara oss)
Jag försökte söka hela tiden, men med ett barn som nyss lärt sig gå och dessutom utan körkort i en liten ort med 5 MIL till närmaste stad gjorde det svårt..
Allt blev svårt.. Tillslut så kändes det som om vi inte hade något att vara glada för..fast vi hade varandra..
Vi ville vara tsm men vi ville inte leva så pass dåligt så att vi knappt inte hade mat på bordet eller möjlighet att hyra en film en fredag eller köpa en leksak till mitt barn..
Den situationen tärde otroligt mycket, särskilt när tiden bara gick och det aldrig lossnade..
Denna situation gjorde ju också att vi aldrig fick möjligheten till att göra sådant som nykära par gör och vill göra.. Allt lades åt sidan för att kunna överleva och man kom för nära varandra kändes det som..

Nu kanske jag är tråkig men jag får skriva mer imorgon, jag har varit uppe sen 05.30 idag och imorgon ska jag jobba kvällen :/
Plus att jag bara skriver via appen och det blir en aning drygt att skriva ner ett halvt liv i en liten telefon :)
Hoppas ni har överseende. Ni är guld värda som vill läsa och ge er syn på mitt liv! Tack! God natt!